Om nådatid
Det är en speciell dag idag, den 26 april 2026. Enligt våra tidigare planer skulle vi just idag ha ”avsakraliserat” Lidakyrkan efter att den i många år varit en gudstjänstlokal. Men så blev det inte. Kyrkan och vi som medlemmar fick en nådatid. Det kan ge oss anledning att reflektera över vad en nådatid innebär.
Egentligen är väl all tid vi får en nådatid. Någon rättighet är det i varje fall inte. Vi påminns ibland om att livet är skört, att det kan tas ifrån oss på ett ögonblick. Och ändå lever vi ofta som om vi har all tid i världen — utan tacksamhet för varje ny dag vi får.
Det är en nåd också att vi får uppleva ännu en vår när livet vänder åter. Den upplevelsen har en norsk diktare gjort till en sångtext till den kända melodin ”Våren” av Grieg. Den lyder i svensk översättning:
” Ännu en gång fick jag nåden att se en vinter ge vika.
Doftande häggblom på grönskande gren i våren den rika.
Ännu en gång såg jag isarna blå från stränderna flyta.
Drivorna smälta och forsen i ånfå brusa och bryta.”
Ju äldre man blir desto mer ökar nog förundran över att man ”ännu en gång” får vara med, att livet inte är slut.
En annan diktare, Erik Axel Karlfeldt, skrev i dikten ”Sjukdom” om upplevelsen av att stå inför dödens port. Han var övertygad om att nu var livet över, att han var ”på väg till ett fjärran land”. Men ”porten slog igen” och han fick vända åter till livet, till nya utmaningar. För det är ju en annan sida av nådatiden — att den ska förvaltas väl.
En dag kommer det att ske, både att Lidakyrkan och våra egna kroppar kommer att ”avsakraliseras”. Att vår vän Eber fick begravas här i Lidakyrkan var ett exempel på ”nådatid”.
Ett annat exempel på nådatid är att vi ännu en gång får nåden att se en vinter ge vika, och att vi ännu en gång – ja kanske flera gånger — får mötas här i Lidakyrkan.
Nu ber vi om Guds välsignelse över de dagar vi ännu kommer att få. Men vi får också tacka Gud för ett annat framtidsperspektiv:
Tänk när en gång det töcken är försvunnet som över detta livet breder sig,
när evighetens sälla dag upprunnit och himmelskt solljus flödar på min stig.
Tänk när en gång vart varför blir förklarat, var gåta löst som här jag grubblat på.
När allting blir av Herren själv förklarat,
tänkt när jag Herrens väg skall fullt förstå.
Larsåke W Persson
