Bönsöndagen 9 maj

Betraktelse av Lotta Armanios

för Lidakyrkans församling, Västerhaninge.

Du kan också lyssna till betraktelsen genom att klicka på denna länk: 

Dagens bibeltexter:       1 Mos 18:26-32

                                            Ef 3:14-21

                                            Luk 18:1-8

                                            Ps 13

I Psaltaren kapitel 13 uttrycker kung David sin ångest. Inför Gud beskriver han sina känslor.

 ”Hur länge skall du glömma mig, Herre? Hur länge skall du dölja ditt ansikte? Hur länge skall tankarna mala, mitt hjärta ängslas dag efter dag? Hur länge skall min fiende triumfera? Se på mig, svara mig, Herre min Gud!

Ge ny glans åt mina ögon, låt mig inte somna in i döden, låt inte min fiende säga att han har besegrat mig, mina ovänner jubla över mitt fall.

Jag litar på din godhet, mitt hjärta ska jubla över din hjälp. Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han är god mot mig.”

Ofta är det i ögonblicket när vi når slutet av vår egen kraft, förmåga och möjlighet som det gudomliga griper in.

Vi kan göra oerhört mycket med enbart tankens kraft. Fantasi och inspiration finns invävda i våra liv redan från början. Vi är skapade till Guds avbild, övermåttan underbart som det står på ett ställe i Psaltaren.

Flygplan byggdes för att drömmen om att kunna flyga fanns.

Slaveriet bekämpades p g a drömmen om en värld som är mer jämlik.

Dessa två exempel hade en startpunkt. Det började med en tanke. Genom tankens kraft och fantasi sprängdes invanda mönster och det gick det att genomföra.

Ibland, räcker dock tankens kraft inte till och man hamnar i en återvändsgränd. Då går man tillbaka, stannar upp och hittar en annan väg.

När barn möter något som är jobbigt och ohanterbart, vill de tillbaka till tryggheten hos föräldrarna eller vårdnadshavarna. Samma mönster har vi vuxna också många gånger när livet blir ohanterbart. Då vänder vi oss mot något som är större, mot det gudomliga, mot trygghet. Vi ber.

I Luk 18:1-8 finns en liknelse om en änka som drabbats av orätt. Hon hade ingen formell makt och ingen som förde hennes talan. Hon var målsägare i beroendeställning, men hon ägde sitt ärende. Hon var envis och uthållig. Hon hade hopp. Gång på gång går hon tillbaka till en domare som inte brydde sig om hennes fall, tills han tröttnar och ger henne den upprättelse som hon är förtjänt av.

Gud är inte som den orättfärdige domaren. Tvärtom. Han lyssnar till den som söker honom. Jesus ger den här liknelsen för att lära oss att trots att saker kan kännas omöjligt svåra, ska vi inte ge upp. Gud har lovat bönhöra sina barn i den bästa tiden. Han har överblick. Bön är att umgås med Gud, samtala med honom och lyssna på de olika sätt som han talar till en. Ju mer vi är i Guds närhet, ju mer lär vi känna honom och förstå vem han är.

Luk 11:9-10 säger ”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får och den som söker, han finner och för den som bultar ska dörren öppnas.”

I en tid när omständigheter känns omöjliga, när livet haltar under missöden eller när synd ruinerat och förstört livet, då får vi göra precis som det lilla barnet gör. Barnet går tillbaka till föräldern när det blir svårt. Du och jag, vi får gå tillbaka till Skaparen. Vi får uttrycka exakt vad vi känner. Han lyssnar. Han förlåter. Han kan förvandla situationer på ett sätt som vår egen förmåga inte klarar av.

I gudsnärvaron förvandlas mörker till ljus, det omöjliga till en möjlighet. Han ger oss livet åter. Han kan klara det ingen människa förmår. Så sluta inte be. Ge inte upp, ifall du inte fått bönesvar. Låt den envisa änkan få bli förebild för uthållighet, även när du ber. 

BÖN

”Tack Jesus för att du finns hos mig, här och nu. Tack för det du visar i bibeltexterna. Hjälp mig att i min vardag, minnas den du är, att du aldrig sviker utan alltid finns nära oavsett vad mina känslor säger. Tack att du tar hand om mig. Amen.”