Lidakyrkan vecka 21 maj 2020
Kära församling och alla våra vänner!
Vi har passerat ännu en vecka i dessa tider då vi fortfarande lever i rekommendationer att inte umgås som vi är vana vid. Tiden går. Vi får komma ihåg att Jesus Kristus vill umgås med oss oavbrutet och som Gud alltid har kunnat göra. Han ser och hör oss och vill genom vår bön tala med oss. Vi har passerat bönsöndagen och ni kan läsa texterna från den söndagen här.
Gammaltestamentlig läsning Första Kungaboken kapitel 3, vers 5-14
I Givon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: ”Be om vad du vill. Jag skall ge dig det.” Salomo svarade: ”Du visade stor godhet mot din tjänare David, min far, eftersom han levde troget, rättfärdigt och redligt inför dig. Och du har hållit fast vid denna stora godhet och gett honom en son som nu sitter på hans tron. Det är du, Herre, min Gud, som har gjort mig till kung efter min far David, och här står jag nu ung och oerfaren mitt i det folk som du har utvalt, ett folk så stort, så talrikt att det inte kan räknas. Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem skulle annars kunna döma över ditt väldiga folk?” Denna bön behagade Herren, det gladde honom att Salomo bad om detta. Gud sade: ”Eftersom du bad om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom och inte heller om dina fienders död utan bad om gåvan att urskilja vad som är rätt, så uppfyller jag nu din bön och gör dig visare och mer insiktsfull än någon har varit före dig eller kommer att bli efter dig. Också det som du inte har bett om ger jag dig, rikedom och ära i alla dina dagar, mer än vad någon annan kung har haft. Och om du vandrar mina vägar och rättar dig efter mina bud och stadgar, så som din far David gjorde, skall jag ge dig ett långt liv.”
Epistel Romarbrevet kapitel 8, vers 24-27
I hoppet är vi räddade — ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
Evangelium Matteusevangeliet kapitel 6, vers 5-8
När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.
Bönen är ett språk som uttrycker tro, ett samtal med Gud från var och ens hjärta. Bönen kan ske i stillhet, en lättnad av att kunna ge sina tankar till Gud av tacksamhet och glädje, men också i en suck av trötthet och sorg. Den kan vara en tanke för omsorg, kärlek eller oro för en annan individ. Samtal med Gud kan ske mitt i vår vardag och på helgen, på dagen eller mitt i natten. Gud tar emot alla våra tankar.
Gud finns där i den lugna lovsången och i ropet efter hjälp. Gud besvarar våra böner.
Ett problem för oss kan vara att vi försöker få mänskliga svar på böner som ska besvaras gudomligt. Då begränsar vi våra liv och Guds verk i oss.
Gud vet innan vi har bett vad vi vill ha, behöver och har nytta av. Han vill oss väl. Vi måste se hur våra hjärtan blir om vi får allt det där vi ber om. Förlorar vi oss själva? Använder vi vår vishet att dela gåvor och möjligheter?
Gud är klok och urskiljer vad som är bra för oss. Han gör oss inte blinda bara för att vi har bett att vi inte vill se vår granne mera. Men vi kanske ska be om försoning. Då slipper vi se det som irriterar oss för stunden kanske. Eller så minskar betydelsen av det som var irriterande. Kärlek är en ingrediens i bön som måste få påkallas och finnas med även om vi inte märker den påtagligt. Kärlek till vår nästa när vi är oense kan förvandlas till en långvarig relation om Gud får komma in i våra liv.
Jag är tacksam för att jag inte har fått allt exakt när jag ville ha det. Sammanhangen förändras och i längden vet vi inte alltid vad som är bäst. Vi får förhålla oss till det som är, men Salomos vishet att be om gåvan att kunna skilja på gott och ont och att visa tacksamhet och en villighet att tjäna Gud kom från hjärtat. Bön är hjärtats samtal med Gud. Vi ska tro även om vi inte får de bönesvar vi vill ha direkt.
Gudomliga svar tål att väntas på. Vi får komma till Gud utan ord, då uttrycker vårt hjärta kanske mera den längtan vi bär på.
Bön är närvaro. Det är gemenskap och närhet till Gud.
Förvänta er ett mirakel. Våga tro på bön och Gud.
Paulus säger att i hoppet är vi räddade. Så länge vi har hopp har vi liv. Anden stödjer oss i svaghet. Vi har en kraft på vår sida som finns utan ord. En gudomlig hjälp. Den kan också be för oss. Bön en verklig kraft som förändrar världen. Därför ska vi vara i ständig bön. Det behövs inte många ord. ”Gud hjälp!” Räcker långt. Vi har fått en bön av Jesus – VÅR FADER. Den täcker det vi behöver. Jesus bad i tacksamhet, förtvivlan, om mirakel, om helande. Han bad och så skedde något. Han har en auktoritet och tro. Han visade vägen. Vi ska inte visa oss fina och skryta inför varandra utan gå in i det fördolda och ha en relation med Gud. Han hör i det fördolda. Vi behöver inte bevisa något för någon. Vi ska söka Gud först. Ingen behöver känna att någon ber bättre än den andre. För Gud förstår vårt inre även utan ord. Han vet om vi är ärliga och i vilken sinnesstämning vi kommer till Honom. Han känner vår bakgrund och vår framtid.
Om vi har fått ett sådant verktyg i våra händer så bör vi använda det väl. Det är på riktigt, det är en kraft större än allt annat. Den är tyst, kan riktas på vad som helst, osynlig och knivskarp. Därför behöver den formas med väl valda ord eller ordlös tillit. Guds kraft är vad vi har i händerna när vi ber.
Gud vet redan innan vi ber vad vi behöver, Han skapade oss. Detta är en välsignelse för vi kan inte alltid beskriva med ord vad vi behöver. Då har vi våra tysta hjärtan som kan tala genom Anden. Bön är en gåva, att be är en förmån. Som väl är så tar Gud hand om felriktade böner och när de blir besvärjelser för det är något helt annat. Gud är alltid i kontroll. Gud är Gud och steget före. Vi tackar för detta. Bön är tack, bön är vädjan, bön är kärlek, bön är bävan, bön är Gud, vi är bön.
Tillsammans får vi be, ge och ta. Bön är en gåva, ett språk som aldrig tar slut. Den är ny varje morgon, ta emot den och ge den vidare.
Allt gott för denna vecka hälsar pastor Hellen Tolf Dahl
OBS ! Det går inte att svara på detta mail. Grupputskick. Använd mailadressen till Hellen om du vill säga något.
Ansvarig för texten : Pastor Hellen Tolf Dahl
Ansvarig för distributionen: Anders Öhlander