En hälsning från pastorn i Lidakyrkan v 19 2020
I söndags var det fjärde söndagen i påsktiden.
Här är texterna som söndagens tema utgick ifrån.
Temat Vägen till livet
Psaltaren psalm 147, vers 1-7
Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig. Herren bygger upp Jerusalem och samlar det skingrade Israel. Han ger läkedom åt de förtvivlade, han helar deras sår. Han bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn. Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns. Herren stöder de svaga, de gudlösa slår han till marken. Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra,
Gammaltestamentlig läsning
Andra Moseboken kapitel 13, vers 20-22
De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, vid randen av öknen. Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren gick ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten.
Epistel
Första Thessalonikerbrevet kapitel 5, vers 9-11
Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.
Evangelium Johannesevangeliet kapitel 13, vers 31-35
När Judas hade gått sade Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” ___________________________________________________________________________
”Vägen till livet” är en identitet. Det handlar om vem Jesus Kristus verkligen är. Johannesevangeliet beskriver Kristus som Ordet som blev liv. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Det är samma kraft som vägleder folket i Gamla Testamentet och som leder oss idag. Guds identitet sitter i Hans namn ” JAG ÄR”.
Ingen annan talar så i Bibelns berättelser. Det finns en särskild auktoritet från Jesus.
Vägen till livet är en riktning till det enda sanna livet som finns. Kristus är den som för oss dit och samtidigt går med oss på vägen. Livet fungerar som bäst när kärleken får råda. Kärleken ger oss perspektiv, tålamod och omsorg. I dessa tider ser vi fruktan och rädsla, men vi ska vara kloka, tålmodiga och inte rädda. Vi går inte ensamma. Det handlar om vem Jesus Kristus verkligen är. Vägvisaren.
Vilka är vi i den kärlek som Gud ger oss? Vad förvandlas vi till när vi är villkorslöst älskade? Vi får vägledas av ljuset. Allt tal om kärlek kanske har urvattnat själva kärnan. Låt oss ta tillbaka den.
Att älska har med identitet att göra. Det har att göra med vilka vi är. Om vi uttalar det högt för oss själva ” jag är kärlek” så kan det känna märkligt i kroppen och sinnet bara för att vi kanske inte i vanliga fall presenterar oss på det sättet. Men orden vi uttalar får oss som varelser att reagera. Om vi säger ” jag är arg” så kan vi snabbt känna en ilska som börjar ta form efter några gångers upprepning. Vad vi säger hör samman med vår identitet. Vad vi uttrycker sätter sig i kroppen. Kristus är kärleken förkroppsligad. Han kom till oss för att vi skulle kunna förstå att vi är älskade och att Gud själv vill ha en personlig relation med oss. Uppståndelsen visar att livet segrar över döden.
Jesus lämnade lärjungarna med ett ganska öppet val om hur de skulle fortsätta utan Honom. De fick inte en tydlig instruktion om vad och hur de skulle göra i allt, men de fick ett nytt bud, att de skulle älska varandra. De vet vi att det är en utmaning. Kärlek är ett val vi gör varje dag.
När Judas har gått säger Jesus att Människosonen har förhärligats. Det är redan skett, det som ska ske. Något är fullbordat. Det grekiska ordet för ”härlighet”, att bli ärad, hyllad, upphöjd och komplett ger en bild av vem Jesus verkligen är. Någon som blir förhärligad och som Gud blir förhärligad genom är inte vem som helst. Törs vi se på varandra och tänka att Gud älskar mig och de andra. Vad gör detta med mig? Först kan det vara jobbigt, sedan en befrielse.
Det kallas nåd. Vi ska inte vara rädda utan här visar Jesus att genom honom får vi del av den slutliga härligheten.
Guds kärlek är svår att begripa, men när vi förnimmer den så kan vi inte vara helt ogiltiga. Alla som har mist en anhörig vet att så mycket stannar kvar. Inte kroppen, vi ser inte personen mera, men allt som var personen finns på något sätt kvar. Ord, handlingar, saker vi gjort tillsammans, minnen. Vissa saker bleknar men vi kan aldrig gå tillbaka och vara den person vi var innan vi levde med den som nu inte finns, men har funnits hos och med oss. Så är det efter mötet med Jesus. Lärjungarna kunde inte gå tillbaka och vara de, de var innan de hade levt med Jesus. Det kan inte vi heller. För det påverkar våra liv.
Han är vägen, sanningen och livet. Han är vägen till livet. Redan nu här idag har vi livet och kärleken. För om vi är livet i honom och han är i oss så är hans kärlek i oss och vi kan faktiskt säga ” jag är kärlek” för jag tillhör Kristus Jesus. Jag är, för han har varit först. Gud säger ”JAG ÄR”. Det är en identitet. Vi kan och vi ska vara vittnen om denna kärlek. Ett levande vittne för Kristus. Tillsammans är vi kärlek och vi ska visa världen den vägen som Kristus efterföljare.
Ta emot ljuset i livet och tacka för kärleken. Allt är en gåva från Gud själv.
Pastor Hellen Tolf Dahl
För texten svarar pastor Hellen Tolf Dahl
För distributionen svarar Anders Öhlander